I vår ständigt uppkopplade värld får vår hjärna aldrig den vila den behöver för att återhämta sig. Allt finns tillgängligt hela tiden och i vår strävan efter nytt, mer och bättre glömmer vi bort att lyssna inåt till oss själva och vad vi på riktigt behöver för att må bra. Jag tror att vi glömmer bort att uppskatta och vara tacksamma för det vi redan har, de vi är och för livet självt. Vi tar det som är viktigt på riktigt för givet. Genom sociala medier har vi möjlighet att konstant jämföra oss med andra och få snabb bekräftelse genom likes och kommentarer. Det är som godis för hjärnan. Vi är också snabba på att döma andra och genom att bara visa upp det som är ytligt, bra och fint vill vi själva framstå som lyckade. På något sätt är det som att hela samhället lider av dålig självkänsla. Hur blev det så?
Många som hamnar i utmattning har just dålig självkänsla. Den dåliga självkänslan gör bland annat att man inte lyssnar på kroppens signaler när den gör allt den kan för att tala om att den behöver vila och återhämtning. Den dåliga självkänslan beror ofta på att vi inte har lärt oss att lyssna till vårt hjärta och vår inre röst, utan i stället lever våra liv efter andras (samhällets?) krav, förväntningar och behov.
Är utmattningens högre syfte att fler ska stanna upp och vakna och inse att vi inte kan fortsätta leva som vi gör? Varken för vår egen, för andras eller för planetens skull. Vad tror du? 